Så har valparna blivit en och en halv vecka gamla. Lugnt och fint i valpbädden. Valparna ökar i vikt som dom ska. Här är dom första individuella bilderna.

Inatt kan jag sov lugnt. Jag sover naturligtvis bredvid valparna men min hjälp lär inte behövas i natt. Den lilla tiken, som inte andades när hon kom ut och bara vägde 140 gram, väger nu 220 och är lika pigg som dom andra tre. Det är tysta och nöjda valpar. Dom sover och äter och lär så göra nu den närmaste tiden. 

Valparna föddes redan på lördagen 17 november. Vi hade bestämt att Juliette skulle få ha sina valpar hos min mamma. Juliette bor sedan en tid redan där och min mammas hus ligger på samma gård, 10 meter från vårat hus. På fredag kvällen tyckte mamma att Juliette ändrat beteende. Hon hade viseligen ätit sin middag med god aptit men jag tog min säng och flyttade in till Juliette i mammas kök. Och tur var väl det för klockan fyra på lördagsmorgonen kom första valpen. Ingen kull är ju den andra lik och det här var en kull som krävde mera omsorg och nattvak från min sida. Fyra stycken blev det, två av varje kön. En kul detalj är att alla fyra har en spot på huvudet. Det var ganska stor skillnad i storlek på dom. På söndagen hade alla passerat sin födelsevikt och dom fortsätter nu att öka i sin egen takt. 

Juliette var i höglöp och vi hade fått lov att para med Hazelcoats Thommie. Vi kom ner till Lena redan på tisdag kväll den 18. Det blev en halvdan parning redan på deras första möte. Vi hittade en fin plats att sova på med husbilen i närheten och nästa dag gjorde vi ett nytt försök.

Då blev det , med Lenas skickliga och rutinerade hjälp, en bra parning med lång hängning. Vi fick även på torsdagen en lika bra parning. Sen började den långa väntan. Efter fem veckor visste jag att Juliette hade valpar i magen. Idag är det fredag 16 november och nästa vecka har vi valparna här.