Berg- och dalbana

Så fort det lyckliga lugnet förbyttes till sorg och oro. Valp nummer fyra blev slö och slutade dia. På måndag dog hon framför våra ögon och dom fyra andra valparna började bli slöa, dom orkade inte dia. Alla uppfödares skräck är att få viruset herpes på sin valpkull. Alla symtom pekad på det. Jag var skräckslagen. Skulle hela min fina kull dö? Jag kunde bara hoppas på att det inte var herpes, så jag gav dom antibiotika, vetrimoxin, ifall det var något annat. Natten mot tisdag var hemsk. Tisdag morgon var Spiras juver sprängfullt. Sen började det vända, vi fick  en valp att svagt suga på en spene, efter någon timme lyckades vi men en valp till och på kvällen hade vi alla fyra valparna vid Spiras spenar. Nu är alla fyra tillbaka på banan igen äter och allt är som vanligt. Vad den första valpen dog av vet jag inte men det var nog inte herpes. Här har vi nu dom första enskilda bilderna på valparna, en vecka gamla. 

Den förstfödda. Född klockan 03.20. En hane. Födelsevikt 290g. Vikt idag 550g.

Andra valpen. En tik. Född klockan 04.20. Födelsevikt 270g. Vikt idag 490g.

Tredje valpen. En tik. Född klockan 04.50. Födelsevikt 260g. Vikt idag 430g.

Fjärde valpen. En tik. Född klockan 0530. Födelsevikt 280g. Nu död.

Ingen bild.

Femte valpen. En hane. Född klockan 07.10. Födelsevikt 330g. Vikt idag 510g